marrepersson

Ett vaknande av ensamet och tomhet.
Helt ensam, jag vaknade med klump i halsen.
Jag kände att tårarna låg tätt bakom ögonlocken.
Jag öppnade ögonen & insåg att jag var helt ensam.. helt ensam i denna stora värld.
Ingen att vända sig till, ingen alls.
Min allra bästa vän var bara borta, borta med vinden.
det ända jag ville var att han skulle komma tillbaka & att allt skulle blir som förr.
Vart skulle jag gå? vart skulle jag ta vägen? jag svävade inte på små rosa moln direkt,
jag hade blivit av med min käraste ägodel.
Ännu en gång kände jag klumpen i halsen, tårarna var nära nu.
jag tog upp min telefon från golvet.. men inget svar, hann han kanske somna?
Så många frågor men så få svar! Rösten i mitt huvud hade tydligen satt på replay för det ända jag hörde var:
 han kommer tillbaka, lugn bara lugn.
Men orken fanns inte, jag kunde inte vänta.. jag kunde inte vara LUGN! han var borta, borta föralltid!
Det gick en hel dag innan jag hörde något från honom, just han, den jag älskar mest i världen.
Han kom, vi pratade, vi grät. Vi tog varandras händer, tårarna föll.
Han frågade om det var så här jag ville ha det, jag nickade försiktigt & försökte hålla tårarna tillbaka.
Han frågade om jag fortfarande älskade honom. Jag väntade en stund med att svara,
jag fick inte fram dom rätta orden, jag visste att rösten skulle svika mig om jag skulle försöka prata.
Men till slut fick jag fram, Nu & föralltid! han tog än en gång min hand & bad om min förlåtelse.
Han var så vacker, så svag, så underbar.
Han ville kyssa mig, jag såg det i hans blick.
Jag smekte ömt hans mjuka våta kind, han var så fin.
Så vacker, så sårbar.
Han la sin hand på min & kysste den.
Han kollade sorgset på mig & frågade; får jag kyssa dig en sista gång?
Det brast, alla tårar som legat där bakom och gömt sig kom plötsligt fram & visade sig.
jag sa, det va ett föralltid vi sa eller hur? :)
Han log, tog ett stadigt tag i min nacke & kysste mig, jag kände våra tårar mötas.
Han omfamnade mig, jag kände mig så trygg. I hans närhet mådde jag som bäst!
Från att känna sig så oerhört sårbar till att vara den lyCkligaste människan på jorden, det var fantastiskt.